Når man køber et gammelt svensk torp, følger der rigtigt meget med!
Nogle er heldige at få en ladefuld gamle landbrugsredskaber eller et loft fyldt med spændende og mærkeligt indbo samlet og opmagasineret gennem lang tids brug af huset.
Andre får nye og gode naboer oven i købet og andre igen et bygningsbevaringsprojekt af frilandsmuseumsagtige dimensioner.
De fleste får også en historie – en historie om et landskab, en landsdel, en kulturhistorie eller en historie om udvandring, hårdt slid og ufatteligt vanskelige vilkår - og somme tider endog dele af historien om et helt lands krig og fred.
Så: VELKOMMEN til soldatertorpet "Plaggebo n:r 49" i ”Kongliga Calmare Regemente, Konga Kompani, 3. Korpralskabet!” (Note 1)
Velkommen til fortiden!
Kristine Bjerre & Claus Nielsen
Følg os også på
Om hjemmesiden: den kan læses mere eller mindre som en samlet tekst fra venstre mod højre. D.v.s. overskriften i menuen danner et "kapitel" og de enkelte undersider er afsnit. Vi har imidlertid forsøgt at "linke" så meget som muligt på tværs på siden og ud til andre hjemmesider, at en mere sprængende læsning også skulle være mulig! (læs videre her)!
I øvrigt, hvis nogenn vil vide hvordan man finder et soldatertorp, så har Håkan Nesser opskriften i en af sine mange gode krimier:
”Efter knappt tjugo minuter (…) svängde han in på en betydligt smalare men fortfarande asfalterad väg. (…) Alldeles efter en högerkurva kom den – (…) – en liten väg med en rostflagig skylt där det stod Rödmossen. Han svängde in på den och stannade. Kontrollerade på kartan och på beskrivningen. Det stämde; han skulle följa den här vägen, nu var det grus och så smalt att man måste planera om det blev ett möte.Efter ungefär sjuhundra meter skulle det komma en ännu mindre väg, till vänstre alldeles efter ett litet gärde. Ingen skylt, bara en smal skogsväg , och så ytterligare cirka femhundra meter. Där skulle det liggga. (…)Idealiskt, tänkte Valdemar. Det verkar idealiskt tamejtjusan.(…) Skogsvägen där han nu försiktigt gubbade fram brukades nog inte särskilt ofta. En kraftig grässträng löpte i mitten, han kunde höre stråna viska och raspa mot bilens underrede. (…) Han kände upphetsningen ticka i kroppen.
Runt en liten bergknalle (…) sedan en lång högerkurva, en smula utför och så en sista liten vänsterknix.
Där låg det.
Jag tar det, tänkte han innan han ens stängt av motorn och kommit ur bilen.
Håkan Nesser: Berättelse om Herr Roos, p. 61
OVERSÆTTELSE
